non chiunque

Men hey igen bloggen! Man kan ju tro att bo ensam, skola tre gånger i veckan och massor med fritid (dock inte pluggfri) ger massor med tid till att sitta vid datorn och blogga. Dessvärre inte. Vad har hänt sen sist? Jo, har haft jullov, hälsat på familjen, haft praktik på MVT och nu börjat en termin religionsvetenskap. Hur känns det? Nja, sådär faktiskt. Religionen är inte riktigt vad jag har tänkt mig. Min motivation har försvunnit lite känns det som.

Kollar på biljetter till Motala, ska hälsa på familjen och ladda batterierna i helgen tänkte jag. Ska också ta tag i saken och skriva ett grymt personligt brev till mitt CV så att jag drunknar i jobberbjudanden sen. Hm.

Duggan i dag kändes helt ok, vilket dock gör att mitt humör stiger lite.
Nu: tv-serien jag aldrig tröttnar på: Vänner!

Ibland blir man bra irriterad alltså. Precis när man trodde att man var klar med allt, ja då får man detta upptryckt i nyllet!
Fasen.
Nu ska jag bussa hem, träffa syrran en stund och sedan ut på vägarna med körläraren. Sen kanske, kanske, jag tar tag i detta.

Insåg inte riktigt att jag faktiskt ska ta studenten om mindre än tre veckor förräns idag. Det bara slog mig. Konstigt nog känns det inte som en lättnad, för när "sommarlovet" kommer känns det som en bunt nya beskymmer. Vad fasen händer i höst? Ska jag plugga? Kommer jag in? Vad händer annars? Orkar jag? Vill jag? Och så vidare och så vidare.
Lise ska till Chile (grattis grattis grattis), en annan ska få en jätterolig sak (kan inte nämna vad för det är en hemlighet!), någon ska åka utomlands i ett halvår, någon ska dit och någon ska dit. Malin flyttar bara några dagar efter studenten och sen flyttar väl de flesta andra med. Men jag då? Det suger att inte veta vart livet tar mig om några månader. Eller hur det blir.

En sak är säker, när sommarlovet (=arbetslösheten) är här, kommer jag att älska att inte behöva pendla. Slippa ta en buss som är i skolan 09.00 när man börjar 09.45.
Ska snart ha psykologi. Väntade i flera timmar i går på psykologin men när vi sen satt där och väntade så var det bara Emma och jag och vi hade ingen lektion. Tack för meddelandet!

Ibland känns livet segt. Som denna oändligt långa dag. Kom hit till skolan 9.00 och börjar inte förräns 9.45. Försökte skriva loggbok för projektarbetet men orkade inte. Måste dessutom hinna jobba idag och stanna kvar i Linköping till 18.30 då föräldramötet börjar som ska få catering av Café Siesta.
Ibland vill man bara gå och lägga sig igen. Eller ha sommarlov.

Så var det snart fredag igen då. Ska ut i Linköping i morgon, ska bli riktigt kul! Den här veckan har verkligen släpat sig fram och i mitt huvud har dagarna hela tiden legat en dag fram i tiden, vilket betyder att i min värld är det lördag i morgon. Fast icke icke, jag kommer släpa mig upp och ha multimedia och matte.
Har varit lite tyst här ett tag, jag vet, men jag har haft så mycket annat att göra så tyvärr har bloggen kommit lite i kläm (vem lurar jag egentligen.. jag har haft massor att göra, men inte orkat göra något, även blogga).

Jag har nuförtiden blivit en van pendlare. Jag pendlar mellan glad och sur, uppe och nere, roligt och tråkigt. Men det var inte det jag syftade på nu, utan jag menade såklart en busspendlare. Efter att ha åkt buss varje dag till och från skolan enda sedan första skoldagen i ettan är jag nu ganska van. Detta kanske verkar obetydligt för er som inte åker buss om ni inte måste, men något stör mig verkligen. Om jag inte har sovmogon (vilket inte händer så ofta) åker jag samma buss till skolan varje morgon. Den bussen brukar vara fullproppad med nyvakna pendlare och vid busshållsplatsen där jag går på brukar det vara runt fem, sex andra människor som också ska med bussen. Om man är van pendlare (återigen, om du inte åker buss ofta så behöver du inte läsa detta för du kommer inte att fatta ändå) så "vet" man att när man kommer till en busshållsplats så ställer man sig längst bak i kön och går på bussen i den ordningen man kommer. Det är som en oskriven liten regel. Men det finns en person som åker min buss på morgonen som ALLTID går förbi alla (som har stått och väntat betydligt längre) och ställer sig längs fram där bussdörren kommer att stanna. Om hon inte kan tränga sig förbi så ställer hon sig vid sidan. När bussen sedan kommer, tränger hon sig igen och springer fram för att kunna trycka sig in genom dörren först. Detta gör mig så otroligt irriterad. Klockan är cirka 07.20 på morgonen, alla är trötta och vill förmodligen bara gå hem och lägga sig igen och alla vill ju såklart komma på bussen först och få en bra plats. Men det är väl för fasen vanligt vett att fatta att man väntar på sin tur och låta dem som har väntat längst gå på först!
Jag upptäckte dessutom för ett tag sen att denna människa bor i ett hus som jag passerar på vägen till busshållsplatsen och för några dagar sen kom hon ut när jag gick förbi. Jag fortsatte gå och hörde hur hon började gå mycket snabbare bakom mig och jag tänkte att nej nu helvete ska jag gå skitfort så att jag kan komma fram först och "blockera" vägen i till dörren för henne. Sagt och gjort så ökar även jag takten och tänker att om hon går om mig nu så borde väl även hon inse det bisarra i situationen. Jag hinner fram först, men hon tar en annan väg på slutet och kommer till hållplatsen från ett annat håll. När bussen väl kommer upprepas det vanliga: kvinnan får en tjurig/bestämd/galen blick och springer förbi alla andra trötta pendlare och tränger sig in genom dörren. Min plan fungerade ej.
Jag undrar om det bara är jag som är överkänslig och stör mig på detta.. men nej det kan det verkligen inte vara.
Borde man konfrontera henne? Ja, förmodligen. Men skulle jag göra det? Nej. En evig fegis.

Vill bara klargöra en sak för Lise först. "Getting angry doesn't solve anything", nej det löser inget, men ibland kan man bli förbannad ändå. Så det så.

Sitter och halvslappar framför MTV music awards. Just nu spelar The Killers, denna låt, Human tror jag den heter, är ganska bra. Hade tänkt dra mig från datorn egentligen med jag flyttade med den till tvn istället, smart Emma.

Idag har det varit så jävla (ursäkta svordomen) segt att det knappt varit sant. Fick ingen sömn natten innan och gick upp 05.45 för att jag skulle öppna Café Siesta. Ville bara åka hem och sova under hela dagen. Istället var det jag som fick stanna kvar och stänga caféet med Evelina. Kom hem, hade skitbråttom för jag skulle på synundersökning. Fick slänga i mig nåt att äta, cykla i racerfart till busshållsplatsen och springa till optikern. Väl där (efter att ha provat ut nya styrkor till linser) säger optikern att jag har små sår på hornhinnan (!), vad? hjälp? tänker och och blir livrädd. Men det behöver tydligen inte vara något allvarligt, kan bero på förkylning, fel linstjocklek eller något annat. Ska i alla fall på ny kontroll på lördag för att se att allt är okey. Hoppas på det bästa. Sen i alla fall skulle jag hem. Missade först nästan bussen och när jag skulle cykla hem från busshållsplatsen är det nån jävel som har punkat mitt ena däck! Hur tänker man då? Pucko. Kom hem och hade ett ton med läxor som väntade. Livet suger ibland.

I morgon ska det dock bli kul att hitta på något på kvällen. Vi är ett gäng som ska ut på kvällen, käka först och krogen sen. Ska bli kul -och skönt med helg, trots att jag måsten plugga hela tiden.

Bye and good night

Något som kan göra mig otroligt irriterad är tekniska saker. För ett tag sen köpte Sandra en ny mobil och det strulade massor med den, hon kunde bland annat inte ansluta den till datorn även om hon installerade osv.. Hon lämnade in mobilen till affären och fick tillslut även lämna in datorn så skulle snubben i affären fixa det. Hon hämtade datorn och vips! allt var fixat. Det var någonting med drivrutiner och bla bla bla. Men nu är problemet detta att efter att datorn har kommit tillbaka fungerar Sandras mobil, MEN, varken MIN, iPod eller MIN mobil går att ansluta till datorn vilket betyder att jag får fortsätta lyssna på samma musik och inte kunna lägga in bilder från mobilen till datorn. Pissteknik.
Kan någon hjälpa mig?

För övrigt har jag kommit hem från Malmö som var skitkul och jag har börjat skolan som är mindre kul. I fredags kväll var vi och tittade på nollorna (shit vad snabbt tiden går, var ite länge sen jag själv började ettan och nu går jag helt plötsligt i trean) och sen gick vi ut på krogen. Kvällen började lite oväntat och lite småkaos, men i slutändan blev det kul!
I morgon börjar skolan på riktigt med lektioner och allt, förhoppningsvis får vi våra scheman och skåp.

Ciao ciao!

Idag har jag varit hur trött som helst, seg ända sen jag gick upp. Men som tur är det helg nu! Yippie! I morgon ska Sandra konfirmeras och det ska bli kul att träffa släkten som man inte ser så ofta, hoppas det blir fint väder med men det är det nog ingen tvekan om. (Peppar peppar ta i trä.)

Har precis gjort engelskaprovet om engelsk litteraturhistoria, kändes sådär va lite konstiga frågor. Men nu är det avbockat på stresslistan i alla fall. Tyvärr massor saker kvar att göra. Blä.
- Nationellt prov i svenska, uppsats
- Engelskaprov
- Samhällsarbete, konfliktanalys
- Nytt samhällsarbete
- Nationellt prov engelska, muntligt
- Nationellt prov engelska, läs och hörförståelse
- Nationellt prov svenska, muntligt
- Mediekunskap, prov
- Mediekunskap, inlämning
- Artikel till 2:a Signerat Ung

Ska tyvärr hem och städa, men det måste man ju göra. Eftersom hela släkten kommer i morgon har mamma tjatat på mig hela veckan, och som vanligt har jag skjutit upp det till sista stund. Som allt annat jag hatar. Men mest hatar jag städning.

En rolig grej är att jag hittade Emmas armband på skolans toalett ca 10 minuter efter att hon hade lämnat skolan för dagen. Blev lite osäker först om det var hennes och ville inte ta det i fall någon såg det och det visade sig att det var den personens. Lite pinsamt. Men jag tog det, ringde henne och det visade sig att hon hade tappat det.
Lustigt att jag alltid hittar dina tappade saker Emma? Som din halsduk som jag fick av busschauffören, haha.

Snart ska jag bussa hemåt. 
Bye bye! 

Ett nationellt prov avbockat på stresslistan. Uppsatsskrivning på svenska i fem timmar men jag satt bara halva tiden eftersom man var tvungen att göra det.
Känner mig otroligt stressad över allt möjligt och det är så jobbigt att alla lärare lägger sina prov och inlämningsuppgifter samtidigt. Grrrrrr.

Tänkte först åka hem och plugga till engelskaprovet i morgon, men icke sa nicke, så blev det inte. Väntar på att dem andra ska komma tillbaka från maten och sen blir det medieproduktion och samhäll. Sen hem och plugga. Igen.

Sitter här hemma och hostar och hostar. Ute skiner solen och ger mig varma vårkänslor och jag önskar att jag kunde vara ute och njuta av den. Längtar till sommarlovet. Undrar vad som händer i sommar? Hoppas att jag får sommarjobbet och hoppas att jag kan göra något roligt när jag fyller 18. Och annars med såklart.

På lördag ska Emma och jag till chokoladefestivale på Konsert och Kongress (ha jag kom just på, tänkt om vi möter Leo och han känner igen oss?). Vi ska få presspass och förhoppningsvis komma in på flera provningar och så ska vi intervjua Babben som ska ha en föreställning där.. Hoppas det blir nice, men det blir det nog -väldigt gott i alla fall!

Tänkte sätta på en film men jag vet inte vad jag vill se. Orkar nog inte se en förresten, känner mig redan så seg så jag somnar väl bara. Längtar till värmen.

Åh tänk om jag fick åka utomlands på lite semester? Vore hur härligt som helst.

Ursäkta detta sega inlägg men jag orkar inte anstränga mig så mycket.

Måste hon stänga av min dator bara för att hon "råkade" stänga av sin egen med foten. (Hur dum får man vara då liksom.)

I alla fall så sitter jag i skolans mediarum och jobbar med intervjufrågor till morgondagens telefonintervju med ett smålandsband som släppt två skivor och är jättestora utomlands. Hade aldrig hört talas om dem innan, men det ska nog gå bra ändå.

Nu vågar jag inte skriva mer för då kanske Emma stänger av min dator igen och så måste jag börja om igen. Hejdå.Blä.

JAG HATAR EMMA!

Några saker som gör mig smått deprimerad just nu:
* På morgonen när jag går till bussen har plötsligt gatulamporna börjat lysa.
* När jag var med mamma på Ikea hade dem börjat sälja julpynt.
* Sommaren är verkligen slut nu. Inget hopp kvar. 
* Löven har börjat falla och det är svinkallt ute.
* Jag bryr mig för mycket om vädret.
* Det är fredag vilket betyder att det är skola igen om två dagar.
* Heroes har slutat sändas på torsdagar.
* Min mage kurrar.

Inre dialog med mig själv:
-Se allt från den ljusa sidan Emma.
-Jag vet.
-Men gör det då.
-Jag orkar inte.
-Varför?
-Det är så jävla kallt och sommaren är slut och vintern är här och snart är det julafton och mina pengar tar snart slut och vädret är bara blä. Så jag orkar inte vara positiv.
-Du är så lat.

Superförkyld, superseg och supertrött. De tre orden kan nog bäst beskriva mitt liv just nu. Dricker lite varmt te och lyssnar på lite musik. Snart ska jag sova lite. Kan behövas.

Idag har vi inte gjort så jättemycket. Skrev klart min berättelse och lämnade in den på svenskalektionen och jobbade med hemsidan på Webbdesignen.

I morgon blir det att gå på kusin Julias konfirmation, hoppas jag inte hostar ner hela kyrkan. Hoppas det blir kul. Ska bli kul att träffa kusinerna i alla fall.

Bye bye bye for a while

Sitter i skolan och väntar på att få börja jobba och till råga på allt är jag hungrig och sugen på choklad. Allt känns väldigt segt just nu..
Egentligen borde jag plugga matte eller sova.

Vi ses.

Hemma igen. Eller egentligen har jag varit hemma i några dagar fast jag har inte hunnit / orkat blogga.. Tyvärr har jag blivit sjuk! Är helt galet irriterad över det, pga av min förkylning + febriga kropp har jag missat resan till Stockholm. Det suger.
Ska skriva mer om resan senare (som för övrigt var toppen) men jag orkar inte riktigt nu.
 Ciao så länge!