non chiunque

Insåg inte riktigt att jag faktiskt ska ta studenten om mindre än tre veckor förräns idag. Det bara slog mig. Konstigt nog känns det inte som en lättnad, för när "sommarlovet" kommer känns det som en bunt nya beskymmer. Vad fasen händer i höst? Ska jag plugga? Kommer jag in? Vad händer annars? Orkar jag? Vill jag? Och så vidare och så vidare.
Lise ska till Chile (grattis grattis grattis), en annan ska få en jätterolig sak (kan inte nämna vad för det är en hemlighet!), någon ska åka utomlands i ett halvår, någon ska dit och någon ska dit. Malin flyttar bara några dagar efter studenten och sen flyttar väl de flesta andra med. Men jag då? Det suger att inte veta vart livet tar mig om några månader. Eller hur det blir.